Svensk ordbok 2009, webbversion
vå`ga sig
verb vågade vågat
våg·ar1vanligen med partikel, t.ex.fram, upp
ha modet att förflytta sig
till viss (ofta exponerad) plats
det var ingen som vågade sig upp på scenenvåga sig (fram/upp) (ngnstans)sedan 15412bli vågig
form.hans hår vågade sig lättvåga sigsedan 1898