Svensk ordbok 2009, webbversion

vå`ga sig verb vågade vågat våg·ar1vanligen med partikel, t.ex.fram, upp ha modet att förflytta sig till viss (ofta exponerad) plats det var ingen som vågade sig upp på scenenvåga sig (fram/upp) (ngnstans)sedan 15412bli vågig form.hans hår vågade sig lättvåga sigsedan 1898